Mordet på Alexander II

Utmaningar och möjligheter

Ett nytt år har öppnat sin dörr. Nya utmaningar, nya möjligheter. 2014 har sedan länge döpts till supervalåret, en PR-skapelse som har sin enkla förklaring i att detta år väntar två val i Sverige, val till Europaparlamentet och till Sveriges riksdag.

Utmaningarna står även detta år främst i kampen mot den tyvärr allt starkare främlingsfientligheten, en rörelse i Europa, visserligen splittrad, men som satsar stort på valet till Europaparlamentet i maj. Målet är högt uppsat: Att som samlad partigrupp i parlamentet ta en tredjedel av platserna, vilket självklart skulle vara ett mardrömsscenario för alla som kämpar för öppenhet och tolerans i Europa. Det ljumma intresset med ett lågt valdeltagnade som resultat ger förstås ökade chanser för det bruna hotet.

Även i svenska riksdagvalet i september ser det ut att bli stora framgångar för dessa krafter. Sverigedemokraterna ser inte ut att bli ett nytt Ny demokrati och försvinna bort efter en mandatperiod, istället väntas ha ökade framgångar och är med i slaget om att bli riksdagens tredje största parti. Mest tycks partiet drömma om att behålla sin roll som tungan på vågen i riksdagen mellan de två blocken. Självklart är det en obehaglig utveckling och gör ett redan isslaget samhälle ännu kallare. Lyckligtvis är samtliga överiga riksdagspartier än så länge tydliga med att de inte tänker ge Sverigedemokraterna något som helst politiskt inflytande, hur stort partiet än blir.

Till möjligheterna hör att Sverige kan få en ny regering. Åtta år av borglig, hårdför högerpolitk har gjort skapat enorma klyftor i det svenska samhället, vilket människor uppenbarligen inte vill ha. En djupt orättvisa politiken som regeringen Reinfeldt har fört, där den som har, ska ha ännu mer och den som inget har, ska ha ännu mindre, har en tung skuldbörda när det handlar om Sverigedemokraternas växande. Att man har splittrat samhället och låtit arbetslösheten växa skapar otrygghet och rädsla, vilket leder till djupa konflikter.

Därför behövs det förändring. De rödgröna kan bilda regering efter valet. En starkare vänster kan förhoppningsvis mildra de borgliga tendser som alltid hotar hos Socialdemokraterna. För Sverige, och inte minst Europa, behöver en glimrande röd väg!

Religion och politik

Det talas ofta om religionen inte ska blanda sig i politiken. Att religiösa uppfattningar inte ska bli rådande i ett samhälle, utan att samhället ska vara sekulärt; kyrka och stat åtskilda. Kopplingar till en tro är ofta banlysta i den svenska politiska debatten, det visar inte minst reaktionen då Elisabeth Svantesson utsågs till minister, som har en bakgrund inom Livets ord.

Men jag har svårt att förstå hur dessa perspektiv som så djupt präglar oss som människor ska kunna skiljas åt. Både politik och religion grundas i värderingar, vad vi anser är gott och vad vi anser är ont. I grunden handlar det om vår etiska kompass, hur vi vill bli behandlande och hur vi vill behandla andra.

I vårt moderna, spettskompetenssamhälle tycks vi dock ha ett enormt behov av dela upp allt i olika kategorier. Att politik skulle vara säraktivitet är inte sant, politiska perspektiv finns i stort sett på allt i livet, på samma sätt är det med det religiösa. Är inte uppfattningen om alla människor lika värde en politisk uppfattning, men lika mycket en religiös?

Sedan finns det självklart en distinktion mellan att ha en tro och att implementera den i sin politik. Den personliga tron brukar få den respekt den förtjänar, men att plocka in Gud i ett politiskt tal är som att svära i kyrkan. Svenska kyrkan har fått kritik för att den är allt för politisk (eller för vänstervriden). Men varför skulle inte Svenska kyrkan kunna ha uppfattningar om saker och ting i samhället, i en stor organisation kan snarare mycket olika åsikter vädras, vilket ger en möjlighet till mer komplexa bilder. Katolska kyrkan uttrycker ständigt politiska ställningstagande, även i deras etiska frågor, så som exempelvis abortfrågan, som ju u allra högsta grad också en politisk fråga.

Jag tror på att vi ska bejaka att religion och politik lever i en symbios, vare sig vi vill det inte. Självklart får inte religiösa uppfattningar stå som försvar för att man behandlar individer eller grupper illa. Demokrati ska vara ledstjärnan. Men att bekämpa beröringsskräcken tror jag leder till en mer dynamisk samhällsdebatt.

Välkommen till Verklighet och verkligheten

Det är det här som är Verkligheten och verkligheten!
En blogg som kan blanda allt mellan himmel och jord, paradis och helvete!
Har du något att säga? Hör av dig!